måndag 9 januari 2017

Provar att blogga på Nouw.

Tänkte jag skulle prova blogga på Nouw.
Så här är min nya adress:
http://nouw.com/myzigamemlan

måndag 2 januari 2017

Nyår.

Vi tillbringade nyåret hos min mamma som bor utanför Nykvarn i skogen.
Tog med oss Jack också min dag hund så han skulle slippa allt smällande.
På fredagkvällen smäller det till ovanför huset.
Då va de gubben nedanför så gick ner och pratade med honom
och förklarade läget.
Han lova att han inte skulle smälla av fören vid 12 slaget på lördagen.
När vi skulle gå och lägga oss på fredag kvällen skjuter han av en raket
rakt ovanför mammas hus.
Kände verkligen att jag hade kunnat gå ner och klappat till honom.
Som tur va tog dom de ganska okej.
På nyårsafton va jag och mamma ute på en riktigt lång promenad.
Så skönt tog väl ca 1.5 tim. Vi avslutade den med att gå runt hos mammas
grannarna och kolla om någon skulle smälla.
Men ingen skulle förutom knäppa gubben.
Som än en gång lova att han skulle skjuta åt andra hållet vid 12 så vi kunde förbereda oss.
Men han misslyckades och sköt upp ovanför mammas hus.
Som tur va badade jag barnen vilket gjorde att vi satt i badrummet.
Esther reagerade inte, Jack tog de ganska okej.
Ztoojah hon drog igång och skällde ordentligt.
Men är så glad att vi inte va i stan iaf.
Bobby och morfar Arne dansade dans spel på kvällen.
Undrar verkligen va som snurrade i Dylans huvud när han stod oh titta på dom.
Hade även gjort grabbarnas favorit efterrätt som dom hade väntat på hela dagen.
Tyvärr vart mamma jätte förkyld så vi åkte hem på söndagen.
Hade tänkt vara kvar längre.
Idag har Molly varit hos oss hela dagen och alla barnen
har röjt som dårar så mitt huvud de värker.
Så nu ska jag äntligen gå och lägga mig efter att ha fått hjälp av Mazon med bloggen.










                                                                 2 lyckliga hundar <3




tisdag 27 december 2016

Sjukstugans fortsättning..



I fredags packade vi ihop oss och åkte ut till min moster.
David och Dylan stannade hemma eftersom dom va sjuka.
Självklart vart båda jag och Mazon dåliga på natten.
Så på julafton kom David och Dylan ut iaf.
Vart en mysig dag med god mat och film mys.
Natten va dock inte lika rolig.
Stackars Dylan han grät verkligen hela natten.
Så på juldagen bestämde vi oss för att åka hem,
så resten fick sova.
Bobby stannade kvar.
Men natten vart lika här hemma.
Skrik, tårar och två trötta föräldrar.
När klockan va närmare 6 somna han äntligen och
vi lyckades sova till ca12:30.
Så gårdagen vart bara lugn med film och godis.
Idag åkte vi till vårdcentralen.
David har på gränsen till lunginflammation.
Jag hade dubbelsidig öroninflammation igen.
Så även denna dag har vi tillbringat i soffan med film.
De märks att Dylan är piggare iaf för nu
kommer alla små bus tillbaka.
Min lilla busig trollunge.














lördag 24 december 2016

Livet är så orättvist..

En tråkig kort berättelse om en av mina bästa vänners lilla son:
Han var bara 4,5 år när han fick sin första cancerdiagnos, ALL akut lymfatisk leukemi.
Efter mer än två års behandling skulle han vara helt återställd men på sin åttaårsdag fick han veta att han drabbats av en ny form av cancer, benmärgssjukdomen MDS. 
Så istället för att äntligen få ta bort sin port-a-cat som sitter inopererad under huden åkte han hem med en ny cancerdiagnos.
MDS är precis som leukemi en blodsjukdom men den är väldigt ovanlig.
Bara 32 barn i hela Europa har haft det och lilla H är den andra i Sverige.
För H har det blivit strålning, cytostatika och två benmärgstransplantationer.
Den första transplantationen som gjordes 2015 stötte hans kropp bort och efter det fick dom besked av läkaren att prognosen såg mörk ut.
Men läkarna beslutade sig för att försöka med ännu en transplantation, dagen innan Mazon föddes. 
För ca två veckor sedan var han inlagd på barnintensiven efter att ett virus satt sig på hjärtat.
Återigen slets han och hans familj i förtvivlan.
Men han verkade tillfriskna bra från den.
Men så kom käftsmällen i förrgår lilla fina H bara 10år gammal har fått tillbaka sin Mds samt drabbats av Aml. Att livet ska vara så sjukt orättvist.
Att den här fina lilla killen inte kommer få/ har fått uppleva det alla barn ska få uppleva.
En barndom fylld med lek, bus och att alltid få somna i sin egna säng.
Att han troligtvis aldrig kommer få växa upp, träffa en tjej, skaffa egna barn, ett jobb, en egen bostad. Att denna lilla kille kommer tas från oss alldeles för tidigt.
Även fast min mellan son är sjuk så är det ju inte i närheten av vad denna lilla kille går igenom.
Livet är så fruktansvärt orättvist.
Så idag går alla mina tankar åt min fantastiska vän  och lilla fina H och hans familj.

FUCK CANCER!

Gårdagen i bilder

Igår gick vi ut och träna lite dra i sele.
Då träffa vi lilla Stella så dom fick busa.




                                                               Även Mazon älskar bilar.
                                               Morfar kom förbi med julklappar till barnen


                                                    Esther laddar för en tripp till ön
                                                        Ludde hjälper Bobby provåka
                                                    Mazon och Esther har kommit till ro.

fredag 23 december 2016

..sjukstuga igen..

I onsdags va det julavslutning på Bobbys skola.
Han va jätte taggad för han skulle läsa en dikt med 3 andra barn från klassen.
Gissa om han va nervös.
Han va super duktig.
Eftersom jag hade Mazon med han jag inte ta några kort :(
På eftermiddagen va det dags för Bobby att dra ut den där envisa framtanden
som inte ville släppa av sig själv.
Han va super duktig trots att han va tvungen att ta bedövning.
Han låg helt stilla när dom stack fast det gjorde ont och tårarna rann.
Mamma hjärtat gjorde ont men samtidigt så stolt över att han är så otroligt duktig.



                      Kvällen vart lugn och mysig med film och en långpromenad med Esther.



Igår vart de sjukstuga hos oss igen.
Både Dylan och Mazon har feber och hosta.
Dylan har även fått blåsor på läppen.
Så för Mazons del så tackar jag den som kom på bärsjalen.
För där va ända stället som han kom till ro och kunde somna.
Hatar när dom små är sjuka och inte kan tala om vad som är fel.
Man känner sig verkligen så maktlös.
Dylan har vi lyckats få i piggelin, juice och tablettask.
Sen är ju Babblarna och Nicke Nyfiken det som räddar dagarna när han inte orkar leka.
Nu hoppas jag att det här vänder fort så dom orkar leka med alla fina saker som dom kommer få.

Pappa ska komma hit idag och lämna barnens julklappar.
Sen ska jag, Bobby, Mazon och Esther försöka ta oss ut till ön ikväll.
Eller om det är stopp i trafiken.
David och Dylan stannar hemma hur som helst.

Det här med jul är seriöst så överskattat.
Älskar all belysning osv.
Men den här hysterin och allt kaos.
Folk är otrevliga och stressade.
Knuffas i butiken för att nå dom sista prinskorvarna.
Nej usch.
Hade allt varit harmoniskt och mysigt bara hade de kanske varit trevligt.
Därför är det så skönt att hänga ute hos min moster m familj.
Ingen stress , inget kaos, bara massa mys och god mat.
Inget annat.

Nehe städa av här hemma och fixa tvätten medans dom små är nöjda en stund.