Livet är så orättvist..

En tråkig kort berättelse om en av mina bästa vänners lilla son:

Han var bara 4,5 år när han fick sin första cancerdiagnos, ALL akut lymfatisk leukemi.

Efter mer än två års behandling skulle han vara helt återställd men på sin åttaårsdag fick han veta att han drabbats av en ny form av cancer, benmärgssjukdomen MDS. 

Så istället för att äntligen få ta bort sin port-a-cat som sitter inopererad under huden åkte han hem med en ny cancerdiagnos.
MDS är precis som leukemi en blodsjukdom men den är väldigt ovanlig.

Bara 32 barn i hela Europa har haft det och lilla H är den andra i Sverige.

För H har det blivit strålning, cytostatika och två benmärgstransplantationer.

Den första transplantationen som gjordes 2015 stötte hans kropp bort och efter det fick dom besked av läkaren att prognosen såg mörk ut.

Men läkarna beslutade sig för att försöka med ännu en transplantation, dagen innan Mazon föddes. 

För ca två veckor sedan var han inlagd på barnintensiven efter att ett virus satt sig på hjärtat.

Återigen slets han och hans familj i förtvivlan.

Men han verkade tillfriskna bra från den.

Men så kom käftsmällen i förrgår lilla fina H bara 10år gammal har fått tillbaka sin Mds samt drabbats av Aml. Att livet ska vara så sjukt orättvist.

Att den här fina lilla killen inte kommer få/ har fått uppleva det alla barn ska få uppleva.

En barndom fylld med lek, bus och att alltid få somna i sin egna säng.

Att han troligtvis aldrig kommer få växa upp, träffa en tjej, skaffa egna barn, ett jobb, en egen bostad. Att denna lilla kille kommer tas från oss alldeles för tidigt.

Även fast min mellan son är sjuk så är det ju inte i närheten av vad denna lilla kille går igenom.

Livet är så fruktansvärt orättvist.

Så idag går alla mina tankar åt min fantastiska vän  och lilla fina H och hans familj.

FUCK CANCER!