En 7årings tankar..

Lite kort sammanfattat av Bobbys pappa.
Han finns inte med i bilden sen ca 3-4 år tillbaka.
Har innan det aldrig haft regelbunden kontakt.
Jag har ensam vårdnad och Bobby har alltid bott hos mig.
Bobby har själv kommit till punkten att han inte vill ha med sin pappa att göra.
Löften, svek och tyvärr ett missbruk.
Han säger inte ens pappa längre utan använder hans namn istället.
Nästan direkt efter att jag och David vart tillsammans igen frågade Bobby honom
om han fick kalla honom för pappa.
Vilket David tyckte att han självklart fick göra om det va så han kände.
Han säger ofta att han önskar att David va hans riktiga pappa.
Att man kunde byta ut sin riktiga pappa.
Bobby är så smart för att vara bara 7 år.
Han säger själv att man inte måste ha sin biologiska pappa som pappa.
Utan att vem som helst som faktiskt bryr sig om barnet är den riktig pappan.
Det är precis så det är.
Alla kan bli pappa på ett papper.
Men alla förtjänar inte att bli kallade pappa.
Att bli kallad mamma eller pappa är något man förtjänar och får jobba för.

Igår när vi väl lyckats ta oss i säng kom tårarna på Bobby.
Jag vill att min pappa kommer hem.
David är i Paris och kommer hem på söndag.
Jag vill bara att han ska vara min riktiga pappa.
Han är min pappa ingen annan.

Det glädjer mig att han har hittat sin pappa i David och att han känner
sig trygg med honom.
Att han saknar honom när han är borta osv.

Så stort tack till David som vill vara Bobbys pappa ❤